Mirin

Mer om mirin

Mirin är en söt, alkoholhaltig japansk smaksättning gjord på ris. Enligt den traditionella metoden blandas ångkokt klibbigt ris med koji, ris som odlats med mögelsvamp, och shochu, en destillerad sprit. Blandningen får sedan mogna långsamt i omkring 30 till 60 dagar innan den pressas. I traditionell mirin bildas sötman under mognaden och kommer inte från tillsatt socker. Det första kända omnämnandet i Japan anses finnas i Komai-dagboken från 1593. Ursprunget är omdiskuterat: en teori är att en söt likör fördes in från Kina, en annan att mirin skapades i Japan genom att shochu blandades med äldre söta drycker.

Länge var mirin en exklusiv dryck med mild sötma, uppskattad av samurajer och rika köpmän. Under Edoperioden (1603–1868) började den användas som smaksättning, men först efter andra världskriget blev den vanlig i japanska hem. I dag används den i teriyakisås, ramen, såser och marinader, där sockret tillsammans med sojans aminosyror förstärker doft, umami och glans. I Japan finns flera typer på hyllan: traditionell mirin, billigare mirin gjord med vanlig sprit i stället för shochu och med sötningsmedel som stärkelsesirap, mirin-fu som är en mirinliknande smaksättning nästan utan alkohol, och saltad mirinliknande krydda som inte går att dricka.